9 orsaker till varför funktionsmedicin inte redan är standard inom sjukvården

Funktionsmedicin, där vi letar efter och åtgärdar de underliggande orsakerna till kroniska sjukdomar, har funnits sedan början på 1990-talet i USA, men det är först nu, 40 år senare, som den sprids på bred front.

Så här blir du patient

Många har undrat varför det tagit sådan tid. De kroniska livsstilssjukdomar som funktionsmedicin är så bra på att adressera har ju varit ett stort problem under hela 1900-talet. Här är mina reflektioner över varför det dröjt.

1. Människan är ett flockdjur.

Vi gör som alla andra, och för de flesta av oss känns det bättre att tänka och tycka som den stora gruppen gör. Att gå på tvärsen och göra annorlunda, trots att man blir ifrågasatt och kanske hånad, är inte i linje med vår natur. Detta ”group think” är ett stort hinder för utveckling eftersom ett uppenbart ohållbart (sjukvårds)system kan få fortsätta alltför lång tid så länge majoriteten är överens om att tro på det. Det är först när den funktionsmedicinska flocken av läkare, hälsocoacher och patienter nu växt sig större som tillströmningen verkligen tar fart.

2. Homo sapiens är dåliga på att notera långsamma processer.

Vi är gjorda för att leva från dag till annan. Jaga, samla, äta, vila och föröka oss. Men att se hur vår livsstil långsamt, år för år, bryter ner vår goda hälsa är svårt för oss, även om det egentligen är uppenbart. Vi blir som grodor som kokas långsamt, inkapabla att rädda sig i tid.

3. Paradigmet ”one ill – one pill” är djupt rotat sedan snart 100 år.

Inspirationen kom från antibiotika som kunde döda en bakterie och rädda liv som i ett trollslag. Läkemedel kan vara fantastiska, men de allra flesta dämpar bara symtom. Akut sjukvård och intensivvård är fantastiskt. Kirurgi och antibiotikabehandling likaså. Men kroniska livsstilssjukdomar behandlas bäst med – förändrad livsstil. Många vittnar om att de hört om hur kroniska symtom läkt med funktionsmedicinsk behandling, men att de då tänkt att ”om min läkare inte känner till detta kan det väl inte vara nåt att ha”. Men läkare läser bara 12,5 timmar näringslära under 5,5 års utbildning – så hur skulle de kunna känna till kostens kraft mot sjukdom?

4. Det finns starka krafter för att bevara status quo.

Sveriges 20 största pharma-bolag säljer läkemedel till oss för 27 miljarder kronor årligen. Väldigt få av dessa läkemedel botar sjukdomar och den perfekta kunden är förstås en kroniskt sjuk människa. Livsmedelsjättarna, ”big food”, tjänar mest pengar om vi väljer att äta processad mat. Mjöler, socker och industriella växtoljor kostar inte många kronor i inköp och är lätta att sätta samman till beroendeframkallande produkter. Reklam fungerar som du vet bra, och medieutrymmet domineras av annonsering för saker som mormors mormor inte hade haft koll på.

5. Funktionsmedicin ställer krav på individen.

Alla människor har ett ansvar för sin egen hälsa. Idag tenderar många att lägga över det ansvaret på sjukvården och samhället. I funktionsmedicin är läkaren och hälsocoachen en guide som hjälper dig att ta ansvar på bästa sätt – men vi har ingen ”quick fix”. Vi kan inte fixa dig åt dig. Det kan vara jobbigt att se sanningen i vitögat, dvs. att det är du själv som måste göra dig frisk eller hålla dig frisk. För många av våra patienter är det en resa och det tar ett tag att inse detta. Det handlar om mindset. Men det är så givande och fint att hjälpa någon återvinna hälsan som har förstått detta och som är villig att ta emot hjälp – utan att lägga ansvaret på läkaren eller hälsocoachen. En sådan människa växer inombords och blir stark och självständig.  

6. Vi har ett kollektivt beroende av socker och ”hyperpalatabel” mat.

Människans hjärna är hårdkodad att överkonsumera sötsaker när det bjuds. Fett plus socker kombinerat är ju dessutom supergott. Men i naturen finns denna kombo nästan bara i bröstmjölk, som ju är till för att en bebis ska växa. Kanske inte så konstigt att 54 procent av befolkningen är överviktig eller fet och att insulinresistens är vanligt (och tyvärr kopplat till mängder av kroniska sjukdomar). Ingenting är lika lätt att få tag i som socker och snacks, eller hur? Om 20 år kommer vi se tillbaka på foton av Pressbyrån, 7Eleven, läsk och lösgodis och skratta gott (!) åt galenskapen. Tyvärr lever vi fortfarande i en värld som inte förstår att det finns ett kollektivt beroende av snabba kolhydrater som vår art inte kan hantera. Det är svårt att politiskt besluta om att hårdreglera något som vi alla gillar och som betraktas som socialt helt accepterat.

7. Svenskar är auktoritetstroende och konsensus-sökande.

Vi har i vårt land ett fint socialt skyddsnät och ett stort förtroende för myndigheter. Sedan Per-Albin Hansson lanserade Folkhemmet 1928 har vi varit vana vid att staten tar hand om oss på bästa sätt. Kanske skulle vi ifrågasätta mer och tänka själva? Det gör våra patienter. För Funmeds personal är målet att patienten ska bli oberoende av oss och lära sig själv om hur just hen kan hålla sig och sin familj frisk. Då är det bra att googla, leta nya fakta och experimentera med kosten och livsstilen långt bortom konsensus.

8. Kostråden som vi förlitat oss på vilar på bräcklig grund.

Du som är äldre minns kampanjen ”Socialstyrelsen vill att vi äter 68 skivor bröd om dagen” i mitten av 1970-talet. Den utformades på ett sätt så att den framstod som en statlig folkhälsokampanj, trots att det var en reklamkampanj från Brödinstitutet. Men faktum är att så gott som alla de kostråd vi vuxit upp med sedan 1970-talet i stort vilar på mycket bräcklig grund. Den som vill veta mer kan läsa Stanfordprofessorn John Ioannidis totala sågning(1) av den epidemiologiska nutritionsforskningens slutsatser som lett oss till att undvika (mättat) fett, kolesterol och rött kött. Nu när internet gjort medicinsk forskning tillgängligt på bred front (https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov), framträder en helt annan, och till viss del diametralt motsatt bild, av vad som är nyttigt eller onyttigt att äta. Så om du inte börjat ifrågasätta om kostcirkeln eller tallriksmodellen är bästa för just dig kan det vara dags nu.

9. Det har varit svårt att förstå vad som orsakar sjukdom.

Men nu går det. I funktionsmedicin är huvudfokus alltid att ta reda på vad som orsakar sjukdomar och symtom. Efter att HUGO-projektet kartlade människans genom för 20 år sedan, har det blivit klart att det INTE är våra gener som definierar om vi kommer att bli sjuka. De definierar mer HUR vi blir sjuka när vi utsätter oss för den västerländska livsstilen. I funktionsmedicin ser vi att roten till den allra mesta ohälsan står att finna i mag-tarmkanalen och det känns helt logiskt att det är så. Mag-tarmkanalen har en yta på 30–100 kvadratmeter och längs denna stora gräns mot omvärlden patrullerar 60 procent av alla vita blodkroppar i vårt immunförsvar. Med dagens avancerade laboratorietester går det ofta ganska lätt att förstå vad som gått snett hos våra patienter. Och är det ändå inte logiskt att om man rättar till det som gått snett, så kan kroppen fungera bättre. Mycket bättre. Rentav bra.

(1) Ioannidis J. (2018) The Challenge of Reforming Nutritional Epidemiologic Research. JAMA

Peter Martin

Text

Publicerad 14 april 2021

Dela artikeln på