Jag föddes med svåra eksem på händer, fötter, ansikte och alla veck man kunde hitta på kroppen. Periodvis var mina torrsprickor så svåra att jag inte kunde gå barfota och som barn upplevde jag att jag kunde se ända in till benet på fingrarna.
Under min uppväxt blev jag och kortison i alla former bästa kompisar. Jag fick kortison för att dämpa symtomen av mina eksem, mina allergier och min astma. Inte en enda gång under dessa år föreslog hud- och allergiläkarna att jag kanske skulle justera kosthållningen för att se om det kunde påverka mitt tillstånd. Som tur var blev symtomen gradvis bättre, men aldrig helt bra. Inte ens ett skifte till strikt LCHF-kost redan 2007 gjorde saken bättre, snarare sämre. Jag blev förvisso fokuserad, stark, uthållig och pigg, men det förbättrade inte mina eksem eller allergier.
51 år gammal börjar en ny fas i mitt liv. Jag har alltid varit högpresterande och med machoattityd tryckt undan smärta och trötthet. Men under en period av stark stress började jag periodvis få feber och kraftiga magsmärtor. Det slutade med att jag sex månader senare låg med dropp på Sankt Görans sjukhus. Efter ett antal undersökningar visade det sig att jag hade ulcerös kolit, en kronisk allvarlig inflammation av tjocktarmen. Gastroläkarna förklarade att jag nu skulle bli behandlad med ännu mer kortison. Nu för tarmen. Man förklarade att jag hade tur som hade kommit in just då, annars hade jag behövt operera bort tjocktarmen. Orsaken var bara otur och förmodligen stressen. Chocken var total.
Prognosen var nu att om jag skötte min medicinering noga skulle detta mörka scenario med att ta bort tarmen eventuellt kunna undvikas. Men från sjukhussängen och under de efterföljande månadernas sjukskrivning började jag med hjälp av min sambo Ewa Meurk söka mer information. Jag insåg att jag lider av flera autoimmuna sjukdomar som förmodligen har en gemensam orsak. Min kropp reagerar genom att angripa sin egen vävnad, genom eksem, genom allergier och nu genom att angripa min tjocktarm. Samma sjukdom, olika symtom.
Några månader efter sjukhusvistelsen blev jag patient på Funmed. Testerna visade på läckande tarm, min kropp var urlakad på näringsämnen, kraftigt inflammerad och så vidare. Men nu hade vi en plan. Från och med nu, inga mjölkprodukter, inga ägg, inga nattskatteväxter, inga inflammationsdrivande livsmedel. Denna kost brukar kallas för AIP, det autoimmuna protokollet. Mat som medicin, och det fungerade.
Idag, fyra år senare, äter jag inga läkemedel alls. Jag har aldrig haft ett skov under dessa fyra år och vid de obligatoriska, regelbundna och obehagliga tarmundersökningarna kan man inte se några som helst spår av tarminflammation. Jag har läkt min tarm genom att anpassa min kost och addera rätt näringsämnen. På köpet har jag läkt mitt eksem och i stort sett alla allergier är borta.
Jag vill inte uppmana någon att sluta medicinera utan noggrann övervakning, men det finns en annan väg än att bara dämpa symtom. För mig handlar detta om så mycket mer än mig själv och att jag lyckades bli frisk. Det finns en oförmåga i det traditionella vårdsystemet att se på vår biokemi som en helhet. Vanligtvis ser man kroppen som helt separata system med lite eller ingen koppling till varandra. Detta leder till så mycket lidande, sänkt livskvalitet och i värsta fall förkortade liv.
Samma år som jag fick diagnosen ulcerös kolit grundades Neozyne Innovation Group. Vi utvecklar och investerar i bolag som bekämpar kroniska tillstånd och livsstilssjukdomar. Vår drivkraft är att inget barn ska behöva gå igenom livet i tron om att det inte finns något att göra mot deras eksem. Ingen ska bli sjuk på grund av okunskap och alla ska förstå kostens roll för att utveckla vår hälsa.
För två år sedan fick vi förtroendet att göra gemensam sak med Peter Martin, grundaren av Funmed. Tillsammans ska vi förändra västerländsk sjukvård. Nu ägnar jag dygnets alla vakna timmar åt att utveckla Funmed med målet att föra ut funktionsmedicin och precisionshälsa till alla som behöver det.